Games & Godis

Mitt dåliga samvete

Postat av Peter 04 mars 2009

Okej, det är dags för en helt vanlig spelbloggning igen. Det var ju några dagar sen.

I skåpet under teven har jag en hel del spel liggande med plasten kvar – don’t we all? Somliga grejer är så gamla som till GC (Donkey Kong Jungle Beat, Geist m.fl.) och PS2 (Okami, God of War m.fl.), men flest inplastade spel har jag ändå till min 360. Jag tänkte ta en snabb genomgång av dem.

 

Assassin’s Creed
asscUbisofts megaprojekt togs emot positivt med men vissa reservationer av kritikerna, och mer reservationslöst positivt av spelarna. Det ser fortfarande riktigt snyggt ut och upplägget med historiska miljöer och en liten VR-twist känns härligt corny. Jag tycker att kontrollen verkar lite kantig, av vad jag har sett, men jag har ju ännu inte provat själv. Det här ser jag fram emot.

 

Dead Space
dspaDet här hyllades som en dark horse till GOTY-titeln i vintras, och fick vanligtvis sansade unga gamers att vildögt prata om strategic dismemberment som det nya svart. Och jag är rätt jäkla sugen på att sätta tänderna i det här, faktiskt. Minus: jag anar att färgerna går i mörka toner här, vilket inte brukar vara någon fördel på min gamla och väldigt lilla tv – något som redan har fått mig attt skjuta upp några längre sessioner med spel som Bioshock och Dead Rising tills dess jag med gott samvete kan investera i en ny, samtida, tv. 

Eternal Sonata
etsoÄven känt under det betydligt rarare namnet Trusty Bell. Jag är ingen rollspelare av rang – jag gillar genren som sådan, men har svårt att lägga de lååånga tider som oftast krävs för att spela igenom ett helt rpg. I Eternal Sonata är det grafiken och musiken jag ser fram emot att avnjuta. Så får vi se om den lyckas med vad spel som Final Fantasy XII och Baten Kaitos misslyckats med – att hålla kvar mig ända till slutet.

 

Lego Indiana Jones/Kung Fu Panda
indyFöljde med den Falcon-box jag köpte när min gamla Halo-gröna Zephyr RLODade i höstas. Kan inte säga att jag direkt har slitet mitt hår i iver över något av de här spelen, även om jag förväntar mig lite habil underhållning av Indiana Jones. Potential för positiv överraskning här, kanske?

 

 

Lost Planet
lostNär jag köpte 360 var Lost Planet ett av de spel som lockade mest. Det berodde till stor del på de fräscha bilder man marknadsförde det med – snygga vintermiljöer och lyxig b-action. Nu känns det kanske inte lika hett längre, men jag beställde faktiskt bara hem detta härom veckan, så att det fortfarande ligger inplastat beror inte på att jag inte är sugen på det. Faktiskt känns det som en klockren söndagsunderhållning någon slö, regnig senvinterhelg.

Prey
preyEnligt en vato är Prey ”ett riktigt b-spel, på det bra sättet”. Låter inte alls dumt. Alltför många spel är b-spel på det dåliga sättet – bättre då med de få som förstår att omfamna sin b-status och kanske rentav vältra sig i den. Storyn, om en ung cherokeeindian som kidnappas av aliens och använder uråldrig cherokeemagi för att rädda sig själv och sin flickvän, är samtidigt pretentiös och urfånig, en lovande kombo som faktiskt får mig att vilja pilla av plasten på det här rätt omgående. 

Project Gotham Racing 3
pgr3Racingspel är för mig nästan alltid bäst i teorin. När jag läser en recension som skvallrar om realistisk fysik, coola bilar, smart AI och utmanande banor kan jag vara beredd att slanta upp direkt, men när jag väl sitter där tar det en halvtimme innan jag är dödligt uttråkad. Underligt, men insikten om detta har räddat mig från saker som att köpa en PS3 bara för att kunna spela det där ursnygga F1-spelet (i en halvtimme, då). Jag kan ibland sakna 90-talets kart-trend – varför kan vi inte få se GTA Kart? Final Fantasy Kart? Kartutmaningarna i Bully var ju så där lagom kul, tyvärr. Nå – PGR3, då. Well, en regnig dag kommer jag säkert att ha jävligt roligt med det. I en halvtimme.

Stranglehold
stghEn rak uppföljare på Hard Boiled med inblandning av John Woo själv – förutsättningarna för Midways Stranglehold var fantastiska. Explosioner, vita duvor som tar flykt, slow motion-fajter (”Tequila Time”!) och givetvis möjligheten att själv få styra Tequila, spelad av Chow Yun-Fat är sånt som lockar varje vän av finkultur.

 

Viva Piñata
viva360:s Animal Crossing. Rare satsade dock på lite mindre diskreta färger… Jag har nog knappt ens sett rörliga bilder av Viva Piñata, men det verkar onekligen lovande. Helt crazy piñatadjur som blöder godis när man slår dem, sådär lagom flippat. Samtidigt, hur ofta känner man att man har tid att ge sig på ännu ett sandlådespel utan slut?

 

 

Jeez, nio spel. Inga fritidsproblem här, hörni. För det är ju inte så att jag inte har några andra spel som pockar på – bara en sån sak som att jag ännu inte har spelat igenom hela Lost & Damned (så här långt: både högt och lågt – återkommer med slutomdöme snart, snart, lovar). Men jag kan ju ha missat att jag har ett mästerverk som ligger och samlar damm. Så vilket av spelen borde jag plasta av först? Tips är varmt välkomna!

7 kommentarer till "Mitt dåliga samvete"

1 | Conan

15 april 2009 klockan 10:47

Inplastade spel? Oöppnade, ospelade?? Där kan man snacka om spelmissbruk!! :)

OK, väldigt sen kommentar här, men här är mina two cents på de spel jag kört:

Assassin’s Creed – första halvtimmen är seg, men sen tar det sig. Vanvettigt snyggt, och en mäktig känsla att springa över hustak, klättra, hoppa – dykningarna ner i höstackar från 30m höga torn blir man aldrig leds på. Det blir ganska repetitivt efterhand – man lär sig nya moves med svärdet, men ny stad/nytt mord innebär också samma typ av uppdrag man måste harva igenom innan man ”låser upp” morduppdraget. Men ändå – jäkligt skön svärdsaction. Jag tröttnade aldrig på att rädda stackars bybor trakasserade av onda knektar (genom att slakta sagda knektar) eller i lönndom kasta kniv på vakter.

Lost Planet – också det ruskigt snyggt, fortfarande. Dock blev jag svårt frustrerad av upplägget med bana/boss, bana/boss. Bossarna blir svårare och svårare, och jag tröttnade och la ner tre fjärdedelar in. Och multiplayern är usel. Ändå – absolut värt några kvällar. Skön Starship Trooper-känsla och vackra snölandskap.

PGR3 – amen! Snyggt såklart, men racingspel som bara går ut på att gneta och gneta tills man får en bra tid är så förbannat trista. Tacka vet jag Burnout-serien…

Stranglehold – har bara kört demon, men den var kul, på ett trashigt, billigt sätt. Är faktiskt peppad. Dock inte tillräckligt peppad för att slanta upp de 149 kronorna spelet kostar numera. Men om du vill får du gärna låna ut det till mig så kan jag spela klart och rapportera. :)

2 | Hur mås det, PS2? « Games & Godis

30 juni 2009 klockan 12:56

[...] War, Syberia II, Fahrenheit, Ōkami och Shadow of the Colossus är alla så gott som helt ospelade (det är så lätt hänt att spel man köper hem bara blir liggande…). Med en lång, het sommar framför mig tror jag dock att det är nu deras chans kommer. Vad är [...]

3 | Hur mås det, PS2? « Games & Godis

17 juli 2009 klockan 14:03

[...] War, Syberia II, Fahrenheit, Ōkami och Shadow of the Colossus är alla så gott som helt ospelade (det är så lätt hänt att spel man köper hem bara blir liggande…). Med en lång, het sommar framför mig tror jag dock att det är nu deras chans kommer. För vad [...]

4 | Roliga halvtimmen « Games & Godis

17 juli 2009 klockan 14:29

[...] för en halvtimmes underhållning. Taggar: ospelat, [...]

5 | Guess who’s back « Games & Godis

18 augusti 2009 klockan 15:28

[...] Jag har hittat en ny fin platt-tv jag inom kort ska investera i (så att jag kan spela Bioshock och Dead Space!) och jag inser att jag för närvarande är mer sugen på current gen än last gen, varför Last [...]

6 | Last Gen Standing: Baten Kaitos « Games & Godis

22 februari 2010 klockan 22:52

[...] Länkar Modern Warfare 2-peppen – jag känner den inte [...]

7 | It’s playback time « Games & Godis

1 april 2010 klockan 18:50

[...] Dragon Age: Origins och några till. Både Bayonetta och Saboteur ligger till exempel i högen av ännu inplastat. BioShock, förstås – för några veckor sedan började jag till slut med mitt projekt att [...]

Skriv kommentar