Games & Godis

Mina mörka år

Postat av Peter 01 juli 2009

lechucks-revenge_box_front_6498x8190Det fanns en tid då äventyrsspelen var den bästa kulturform jag kunde tänka mig. Space Quest. De två första Monkey Island. Lure of the Temptress. Beneath a Steel Sky. Men, som med så mycket annat här i livet, så växte vi isär, äventyrsspelen och jag. Åh, ibland återvände jag till mina gamla favoriter, och LeChuck’s Revenge eller Sam & Max hit the road (nej, jag vet – jag tröttnar heller aldrig på det där introt. ”Frrriends!?”) lyste från skärmen sent om natten i mitt lilla studentrum på Olofshöjd. Men jag gav mig aldrig in på några nya spår. Grim Fandango passerade praktiskt taget obemärkt förbi, liksom Blade Runner. ”De tar för mycket tid”, intalade jag mig. ”Jag håller mig till Civ, första GTA, NHL ’98. Grejer jag kan ge tjugo minuter i stöten och sen glömma.” Yeah. Visst – jag hade en hyfsat stressig tillvaro. Studier. Fester. The whole enchilada. Men mina tjugominutersnöjen med Civ 2 och Championship Manager 97/98 - och senare banaliteter som The Sims – spillde gärna över i flera timmar långa nattsittningar som spolierade både studier och socialt liv. Men på något sätt var det bestämt – inga äventyrsspel. Parasite Eve kan verka hur lockande det vill, det kommer inte över min tröskel. Så – är då Peter Forsberg roten till allt ont? Nej. Man kan tro det, det finns mycket som pekar på det, men faktiskt – nej. Ibland sätter man helt enkelt upp principer för sig själv som man vägrar ruckar på, hur bisarra och dåligt grundade de än är.

gamesvsgrim3

Så varför sitter jag här och grinar över det här nu, tio år senare? Well, jag har fortfarande inte riktigt hittat tillbaka till mina äventyrsspelen. Jag läser om dem , jag ser trailers och youtubeklipp, någon enstaka gång köper jag dem – men de spelas aldrig. Hur länge har The Longest Journey legat i hyllan och samlat damm? Grim Fandango? Samtidigt som jag uppenbarligen har tid att spela mediokra dussinspel.

Nej. Det måste bli ändring här. Watch this space.

2 kommentarer till "Mina mörka år"

1 | Tre snabba om Tales of Monkey Island « Games & Godis

11 juli 2009 klockan 02:30

[...] då har farfar på allvar gjort sin efterlängtade äventyrsspelscomeback. Vid tvåsnåret i natt hade jag klarat av första delen i Telltale Games Tales of Monkey Island. [...]

2 | Last Gen Standing: Vad jag har missat « Games & Godis

15 juli 2009 klockan 14:14

[...] och det uppenbart mer vuxna tilltalet framstod snarare som brådmoget. Dreamcast kom också under mina mörka år, perioden mellan ungefär 1995 och 2003 då spel skuffades undan för andra saker, som, typ, [...]

Skriv kommentar