Games & Godis

Ripe 4 criticism

Postat av Peter 04 juni 2009

Bästa nyheten hittills från E3 – nej, det är inte att Xbox Live ska hookas upp med Facebook och Twitter – är givetvis att 2008 års mästerverk Left 4 Dead redan ett år efter release får en uppföljare. Fem helt nya kampanjer, dessutom med en övergripande story arc, nya roliga skjutvapen, möjligheten att använda närstridsvapen (som baseballträn, stekpannor och de obligatoriska motorsågarna - varför ska Gears of War-spelarna få ha allt kul?), spel i dagsljus, och en första kampanj där viruset ännu inte riktigt har fått fäste bland befolkningen. Dessutom utspelar sig hela härligheten i den ångande amerikanska södern – från Savannah i första kampanjen till New Orleans i den sista. Det talas också om en träskkampanj däremellan (här ryser alla som har spelat Resident Evil 4 av välbehag).

e3-2009-left-4-dead-2-20090529060941539

Det låter snudd på olidligt lovande. Särskilt som jag har fallit tillbaka in i original-Left 4 Dead igen de senaste veckorna. Lite Survival, lite versus men framför allt de underbara kampanjerna, faktiskt oftast på normal svårighetsgrad. Sällskapet är ju väldigt blandat, och oftast tar det några försök att hitta rätt. Men när jag väl hamnar i samma spel som tre andra för mig helt okända människor och får till den där tillitsfulla stämningen, den instinktiva vi-känslan, då är det suveränt roligt.

Left%204%20Dead

Det är för mig essensen av Left 4 Dead: väloljat samarbete, vaksamhet, tillit, offervilja. Lagarbete är viktigare än enskild skicklighet; lagets styrka överstiger, om man gör det rätt, alltid summan av ingående individers skills. Det må vara en läxa som kan få moraliskt dubiösa implikationer, men i L4D går laget alltid före individen. Valves budskap är glasklart.

l4dgroupportrait

Man kan dock få för sig att de Washington-baserade och vansinnigt fan service-orienterade utvecklarna även har ytterligare ett budskap åt oss, som snarare än moraliskt dubiöst än downright reaktionärt. Eller kanske bara korkat. Låt oss kika lite på karaktärersgalleriet i första spelet. Vi har Bill, den lakoniske Vietnamveteranen. Louis, den lite naive kontorskillen och gängets token black guy. Francis, den tuffe motorcykelbusen. Och så Zoey, tjejen. Student, sägs det i en bisats.

Left_4_Dead_2_Cast

I tvåan, meddelar Valve, kommer man att överge de här fyra karaktärerna för fyra nya: Nick, killen i flashig kostym; Ellis, mekanikern; Rochelle, tjejen; samt Coach, den stora killen. Samtidigt uttrycker de sin sorg över att lämna de gamla karaktärerna som ju var så bra. Eh? Första spelets karaktärer var plattare och tunnare än en sida i telefonkatalogen. Och det är fortfarande smärtsamt uppenbart att Valve än en gång får tvinga sig själva att lägga in en kvinnlig karaktär. Och vi klär henne i rosa igen, grabbar, för att vara på den säkra sidan.

euro-oct7-witch

Det vore inte svårt att dra ett ganska långtgående resonemang kring misogynin i Left 4 Dead – den urfåniga vandrande penis till machostereotyp som är Francis, det faktum att Zoey i trailern och på samtliga kampanjaffischer bär pistol – det svagaste vapnet – medan de manliga karaktärerna alla bär automatvapen eller hagelgevär (Rochelle har i alla fall fått det lite bättre…), eller – herregud – att de använder sig av ”häxan” som en av de otäckaste special infected. Häxjakten i Europa och USA ända fram till 1800-talet erbjöd ett tacksamt (och blodigt) verktyg för att hålla kvinnor och det hot mot den patriarkala samhällsordningen de utgjorde, i schack, och häxan som skräckinjagande symbol är för de flesta idag en mossig anakronism.

Frågan är dock om vi orkar. Zombiefilmer är så tacksamma för symbolik. Rasism. Konsumtionssamhället. Dödsångest. Vår allmänna beröringsskräck. I Valves fall anar man att Left 4 Dead är mobboffrens revansch – de snygga donnorna som inte ägnade dem en blick i high school är gräsliga häxor, de hjärndöda muskelbergen som tryckte in dem i skåpen i omklädningsrummet är hjärndöda muskelberg som råmar och förstör och de coola killarna i huvtröjor är skrikande hunters. Och du ska döda dem allihop.

Men vi låter nördarna hållas. Vi fortsätter spela och njuta av Left 4 Dead, vi fortsätter bränna häxor med molotovcocktails och vi fortsätter att längta efter andra delen i vad som kan komma att bli en av de bästa spelserierna någonsin. Om än med en synnerligen fadd bismak.

11 kommentarer till "Ripe 4 criticism"

1 | Peter

4 juni 2009 klockan 09:28

Jag måste få lägga till en fotnot, en krigshistoria från veckan som gick: I helgen spelade jag ”No Mercy” med några hyfsat gröna amerikaner, varav en så gott som nyss hade skaffat spelet och ännu inte hade klarat kampanjen. Slutstriden blev lite gung ho, folk sprang än hit och än dit, gjorde sig synliga för smokers och släpades 30 meter bort och omringades av horden. Mot slutet, när helikoptern som ska ta oss där ifrån närmar sig, springer jag tillsammans med rookien upp mot plattformen – våra båda andra stridskamrater tycks ha fallit bakom oss, men det finns ingen tid att se sig om. Vi når på plattformen sekunder innan helikoptern tar mark, adrenalinet pumpar – och jag blir påhoppad av en hunter, samtidigt som horden väller över oss med full kraft och den där olycksbådande tank-slingan spelas över alltsammans. Rookien lyckas slå sig fri länge nog för att skjuta bort huntern, och liggandes på marken kan jag hjälpa honom att nära nog rensa plattformen. Men fler zombies är på väg, och någonstans rultar en absurt konfliktsugen tank runt. Tufft läge. Jag och de redan döda amerikanerna skrek följaktligen i mun på varandra: ”Save yourself!!”, och det var först efteråt som jag insåg att det faktiskt var ett rätt rart ögonblick. Man kan inte ta ifrån Valve att de har skapat en fantastisk infrastruktur för gemenskap.

3 | Mer E3: två kalla och en het « Games & Godis

10 juni 2009 klockan 23:10

[...] De senaste dagarna har Games & Godis plockat russinen ur årets E3-kaka. Det bästa och de näst bästa har betats av. I övrigt då? Tja, det gamla vanliga som får spelkritiker [...]

4 | Peter

11 juni 2009 klockan 12:07

Hoho. So true. Man får passa på att vara svulstig när melodramatiska tillfällen ges så här pass frikostigt.

5 | Tv-spelsbloggen Blog 'em up

12 juni 2009 klockan 22:13

Left 4 shizzle eller var det nu heter verkar vara grejen. Men onlinespel är sällan något för mig.

Fin beskrivning dock.

/Jimmy

6 | Peter

16 juni 2009 klockan 11:35

Well, jag kan bara rekommendera dig att doppa tårna i det. Jag har heller aldrig varit något fan av onlinespel. Däremot av co-op. Och det kan kräva lite tålamod, men när man väl har fått ihop ett bra team är L4D co-op när det är som bäst, med allt vad det innebär. Fast med zombies.

7 | Om L4D2-bojkotten « Games & Godis

16 juni 2009 klockan 12:59

[...] egen första reaktion när jag hörde talas om uppföljaren var huvudsakligen positiv. Mer och bättre av det goda. Sedan [...]

8 | Valve pratar mer Left 4 Dead 2 « Games & Godis

12 juli 2009 klockan 15:27

[...] tidig uppföljare till förra årets tunga GOTY-kandidat Left 4 Dead. Jag har tidigare skrivit om uppföljaren och om den kritik som riktats mot den. Spelarbasen som förväntat sig långvarigt och aktivt stöd [...]

9 | Om L4D2-bojkotten « Games & Godis

17 juli 2009 klockan 14:05

[...] egen första reaktion när jag hörde talas om uppföljaren var huvudsakligen positiv. Mer och bättre av det goda. Sedan [...]

10 | Mer E3: två kalla och en het « Games & Godis

17 juli 2009 klockan 14:09

[...] senaste dagarna har Games & Godis plockat russinen ur årets E3-kaka. Det bästa och de näst bästa har betats av. I övrigt då? Tja, det gamla vanliga som får spelkritiker [...]

11 | Fler guldkorn från E3 « Games & Godis

17 juli 2009 klockan 14:11

[...] Länkar Mer E3: två kalla och en het Ripe 4 criticism [...]

Skriv kommentar