Games & Godis

Känn din fiende

Postat av Peter 29 mars 2009

Man kunde ju tro att den slumrande debatten kring tv-spel och dess eventuellt negativa påverkan på ungdomen skulle anta en mer nyanserad och intellektuell fas efter den farsartade tillställningen på Debatt häromsisten. Det blev ju en parodisk tillställning, där den anklagande sidan hämtade sina argument från lika delar Studio S och häxjakt i senmedeltidens Europa.

Så i fredags var det dags för ännu en högprofilerad kritiker att ge sig in i debatten. DN:s Johan Croneman borde kunna ha något vettigt att säga om det här. Men sån tur har vi inte. Han ägnar sin tv-spalt i fredagens DN åt att redogöra för hur han som ung greps av våldsamma krigsskildringar som Dalton Trumbos Johnny got his gun (om en ung soldat som fått armar, ben och delar av huvudet bortsprängda i första världskriget) och nyhetssändningar från Vietnam under kriget på 70-talet. ”Den kvällen gick något sönder i mig. För alltid”. Så långt allt gott och väl.

Men sen hoppar vi, via en kort passus om hur även litteratur, inte bara rörliga bilder, kan påverka oss (vi får veta att en ung Johan fick en aha-upplevelse när han förstod sig på poesi), raskt vidare till det här med tv-spel. Och här är jag tvungen att ge er hela kakan på ett fat:

Om man däremot vågar påstå att tv, som populärkultur, eller än värre, tv-spel, påverkar unga människor, då är man tokig. Sjuk helt enkelt. Det forskas som helsicke på området, bara för att bevisa en enda sak: Det är klart att ingen blir påverkad av tv-spel!

Populärkultur har aldrig någonsin påverkat någon enda människa – i alla fall inte i negativ riktning. Ingen blir påverkad av våldsamma tv-spel, ingen blir påverkad av tv-serier som framställer unga tjejer som idioter och unga män som neandertalare.

Jag står och tittar på vår 13-åring när han spelar ett spel där man slaktar folk i parti och minut. Vi ser på en tv-serie i ungefär samma midjehöjd. Vår 5-åring sitter bredvid och tittar på.

Nejdå, det är inget farligt. Människor påverkas av allt i livet, en liten liten kaka kan få avgörande betydelse. Men tv-serier, tv-spel? Lägg av – har du drabbats av moralpanik?

Nu kan det sägas: Ja, faktiskt.

Krönikan illustreras passande nog med en bild på en Xbox-handkontroll i en ung mans händer – ja, en original-Xbox-handkontroll. Liksom för att understryka hur ur fas med sin samtid såväl krönikan som dess författare är. Croneman vill ta ställning, och han gör det genom att föreställa sig en meningsmotståndare som med näbbar och klor försvarar sjuåringars rätt att spela GTA och America’s Army, för att sedan tillskriva den här helt imaginära kontrahenten åsikter som åtminstone jag inte har stött på hos någon över 11 års ålder.

pong-console

Samtidigt som han indigneras över den perversa spelbranschen och dess än mer perversa (om än imaginära) försvarare låter han tydligen sin egen 13-åring sitta och spela den sorts våldspornografiska spel som han just insinuerat gör ungdomarna avtrubbade och känslokalla. Till råga på allt låter han sin femåring sitta bredvid och titta på. (Hur detta faktum går ihop med de åsikter Croneman just förfäktat is something I’m not touching with a 10 ft pole)

Nej, jag förstår mig inte på Johan Croneman. Inte den här gången heller. Och debatten famlar desperat vidare efter någon som kan ta den på det allvar den förtjänar.

3 kommentarer till "Känn din fiende"

1 | Emil

30 mars 2009 klockan 07:08

Tråkigt att debatten fortfarande håller så låg nivå.
Mitt projektarbete under sista året på gymnasiet var förresten inriktat på just våldspelsdebatten.
Jag och min klasskamrat intervjuade journalister, spelare och spelutvecklare för att få alla parters åsikter om våldet.
Därefter läste vi in oss på all färsk och relevant forskning.
Slutsatsen var att det behövs mer forskning på områden (och bättre sådan) och att hela debatten är ganska stagnerad och på sandlådenivå.

2 | Michael Gill

8 april 2009 klockan 21:39

Hade missat det här. Otroligt märkligt skrivet av Croneman, vem försöker han övertyga? Sin egen 13-åring? Alla jag träffat som på riktigt försöker föra en seriös diskussion inleder i princip alltid med att påpeka vikten av åldersmärkning och föräldraansvar.

3 | Peter

20 april 2009 klockan 13:49

Susanne Möller levererade förresten en lätt maskerad diss av sin kollega:

http://www.dn.se/blogg/spelbloggen/2009/04/03/zooma-ut-kanske-2550

Skriv kommentar