Games & Godis

Jag minns min barndoms arkadhallar och hur de brukade ta på mig #4

Postat av Peter 26 april 2010

När Rosti lade ned sin snabbmatsverksamhet var det ett nytt ställe som tog över initiativet. Med det originella namnet Mack-Inn öppnade man upp i en nybyggd lokal invid OK-macken längs Växjövägen. De fick en del uppmärksamhet bland lokala snabbmatsaficionados för sitt – och det här var väl egentligen lite oroande – goda pulvermos, men blev ur mitt perspektiv framför allt ett häng för oss som var lite för gamla för att hänga på fritidsgården. I stället köpte man en luffare (ett par skopor potatismos över ett öppnat korvbröd, med ketchup och senap på) och satt och snackade om moppar och tjejer, och bio såklart. De motornördiga pysarna kunde sitta och betrakta all bensindriven fägring som passerade revy vid macken, och vi som hade andra intressen kunde prata om vårt. Eller, y’know, hänga vid arkadmaskinerna. And how!

Rotationen var ganska intensiv på Mack-Inns maskiner, och bland alla de spel vi hann slänga ned all växel vi hade på dök klassiker som Arkanoid, Rastan Saga och Cadash upp. Det sistnämnda tyckte vi var helt ofantligt coolt. Vi hade spelat Drakar & Demoner, Mutant och allt det där i några år, och började så smått fuska lite med Dungeons & Dragons. Det amerikanska spelet hade fler klasser, fler storvulna magier och kändes mer eklektiskt, antagligen tack vare sina betydligt spretigare inspirationskällor (nu skulle man kanske använda uttrycket ”trashigare” i stället). Just därför kändes Cadash, med klasserna magiker, barbar, präst och ninja nytt, fräscht och häftigt. Lägg därtill snyggt parallaxscrollande bakgrunder och du inser varför vi genast kunde bortse från spelets tråkiga, oinspirerade gameplay. De styltiga kontrollerna och det begränsade rörelseschemat gjorde det dessutom till en dyr hobby.

Sword & sorcery tycks ha varit en lokalt populär genre, och förutom Cadash och nämnda Rastan Saga dök ytterligare några sådana spel upp, det ena mer anonymt än det andra. Det var inte många spel över huvud taget som sportade lika fräsch grafik som Rastan Saga, även om man snabbt och hårt lärde sig att det bästa sättet att avnjuta spelet var att titta över axeln på någon annan som inte tvekade att slänga bort femma efter femma på att dräpa geléklumpar med morgonstjärna.

Det var också  i de inre regionerna av Mack-Inn som jag för första gången spelade Rush ‘n’ Crash.(i konsolsammanhang med känt som The Speed Rumbler). Detta formidabla lilla racing-/run & gun-spel, med sitt proto-GTA-gameplay, tillhör fortfarande mina mer intensiva spelupplevelser, och jag har givetvis redan skrivit om spelet här på G&G.

Mack-Inn finns kvar än idag. Det var dock många år sedan de gjorde sig av med sina sista arkadmaskiner.

Taggar: ,

Inga kommentarer till "Jag minns min barndoms arkadhallar och hur de brukade ta på mig #4"

Skriv kommentar