Games & Godis

Jag minns min barndoms arkadhallar och hur de brukade ta på mig #1

Postat av Peter 22 mars 2010

Det är dags för ännu en promenad längs minnenas allé. Jag tog mina första stapplande gamersteg inte långt efter att jag tagit mina första stapplande steg över huvud taget. I min barndom var arkadhallar fortfarande ganska vanliga i Sverige. Dessutom hade varje korvkiosk och pizzeria med självaktning minst en spelautomat stående längs den bakre väggen. Och det är inte Jack Vegas vi pratar om här, utan pengaslukande trälådor fyllda med elektronik, utan annan chans till payoff än rent underhållningsmässig sådan.

Tur då att den desto oftare var nog så stor.

Vi gör det här med bilder. Och vi börjar med en av de första platser där jag stötte på arkadspel – Palmqvists Minigolf vid Östra Stranden i Halmstad. Från början var det mest flipperspelen som fascinerade mig, med sin totala överstimulans – ljus, ljud och massor av rörliga delar. Efter två minuters stirrande och lyssnande var man helt kvillrig. Det var billig underhållning. Men snart nog upptäckte jag de andra spelen, de som hade en bildskärm och som kontrollerades med en sticka och en eller två knappar. Jag minns inte ens de första spel jag spelade här. I stället minns jag de jag spelade mest: OutRun, Afterburner och Operation Wolf. Den fastmonterade Uzin till det sistnämnda var galet ball.

På något plan känns det väldigt tryggt att veta att Palmqvists minigolf inte bara finns kvar, utan att de också fortfarande driver en spelhall intill.

Tyvärr motsvarar interiören inte riktigt min barndoms galet intensiva arkadupplevelse. Ett par Sega Rally-kabinett, ett biljardbord, en mekanisk leksaksbil och ett par äldre kabinett med inte särdeles minnesvärd mjukvara är allt som återstår av den forna spelhallsglansen.

Palmqvist var inte det enda minigolfstället som frekventerades. Somliga kvällar valde man hellre banan med det kittlande namnet Japan, en bit längre upp längs Södra Badvägen. Där fanns en mindre spelhall, som inte hade vare sig Palmqvists intensitet eller spännande kabinett. Däremot är det hos Japan som spelhallsfanan hålls högst idag. I den kombinerade glasskiosken och pizzerian som ligger intill har man hyst in en mysig, mörk arkadgrotta så fullproppad med maskiner att det kan vara svårt att ta sig fram. Det finns några skapliga flipperspel, de obligatoriska Sega Rally-kabinetten, ett air hockey-bord och en handfull arkadmaskiner.

Tidigare har man också haft kvar en verkligt ärevärdig rest av den gamla spelhallskulturen. I ett hörn stod nämligen ett gammalt träkabinett med ett svartvitt racingspel för två spelare. Jag minns inte vad det heter, eller ens att det skulle ha haft ett namn. Det har liksom bara alltid funnits där. Spelet styrdes med ratt, gaspedal, broms och växelspak, och kostade – så sent som sommaren 2008 – endast 1 krona per spel och spelare. Sommaren 2009, när de här bilderna togs, hade man skickat maskinen tillbaka till uthyrningsfirman för att testa ett annat spel. Jag hoppas att det kommer tillbaka i sommar. Jag saknar det.

Taggar: ,

3 kommentarer till "Jag minns min barndoms arkadhallar och hur de brukade ta på mig #1"

1 | Conan

22 mars 2010 klockan 21:44

You had me at ”fastmonterad Uzi”!

2 | Peter

22 mars 2010 klockan 23:28

Haha! Den var LIKE OMIGOSH, TOTALLY på den gamla goda tiden. Finns det en wiimote-plastgrunka i form av en Uzi som man kan bulta fast på tv-bänken, tro?

3 | Peter

3 maj 2010 klockan 22:10

Men här har vi det ju. Det svartvita racingliret. Det heter sprint, kom 1976 och det är fantastiskt.

http://www.youtube.com/watch?v=nSYEa8iKwIg

Skriv kommentar