Games & Godis

Gräsänklingsblues och en ny chans

Postat av Peter 07 mars 2009

Mm, fredagkväll med Left 4 Dead. Efter ett håglöst försök att klara Blood Harvest på Expert (tillsammans med ett gäng amerikaner jag spelat med förut, dock nu med en bonus i form av brusig rundgång på allt som sas via headseten) bestämde jag mig för att ge Fable 2 ännu en chans. Den minnesgode läsaren kommer kanske ihåg min något tveksamma attityd till det Molyneux senaste hypemonster, men här är vi inte långsinta.

Jag tänker att lite fluff i spelform behöver inte vara fel när klockan närmar sig midnatt en slö fredag, men jag vet inte, kanske är kvällen för slö, för jag känner mig mindre motiverad än någonsin att hitta The Hero of Will eller charma bybor by the dozen (en och en tycks ju för övrigt inte vara möjligt). I stället är det fortfarande samma sak som är det mest utmanande (och möjligen till och med roligaste) i spelet; att få till en riktigt lång bonuskedja i smedjan.

Nej - det är INTE min avatar på bilden...

Nej - det är INTE min avatar på bilden...

Det är faktiskt rätt krävande – uppmärksamhet och reflexer måste vara på topp. En vit prick rör sig över den metronomliknande bågen ovan och du måste trycka på A-knappen när den befinner sig över ett raskt krympande grönt fält för att lyckas med ett hammarslag. Dessutom rör sig det gröna fältet för varje slag – ena gången är det långt från den vita markörens startpunkt, andra gången alldeles invid. Reflexer och fokus, som sagt.

Poängen är att det inte är mycket till dynamiskt spelmoment, hur utmanande det än är (och det är tveksamt om det är särskilt kul). Snarare är det så att det tilltalar min mest anala sida, perfektionisten i mig. Och nej, det är inte ett faktum som får mig att ändra min syn på Fable 2 till det bättre. Men – skam den som ger sig. Några timmar till får jag allt lägga innan jag ger ett slutligt omdöme.

Att bli fortsättad.

Taggar: ,

Inga kommentarer till "Gräsänklingsblues och en ny chans"

Skriv kommentar